Au pair au pair au pair.. det är typ det enda jag tänker på. Men hur skulle jag kunna undvika det? Eller nej vad säger jag, jag vill inte ens undvika det. Jag måste ha det i huvudet, jag måste vara mentalt förberedd. Nästa vecka måste jag säga hejdå till alla som är kvar här i Sverige. För vi kommer inte att ses på ett år. När jag träffar någon jag känner säger de ofta "Snart  åker du...", med sorgset tonfall, som om det vore slutet. Det är inte slutet, det är början. Början på något nytt för mig. Jag förstår att det är tråkigt för de som är kvar att sen försvinner jag, det är ju tråkigt för de. Men de måste tänka på mig också, tänka att vara glada för min skull. För det blir inte lättare om jag får känslor som säger att nu sviker jag alla jag lämnar. Det är egoistiskt av de faktiskt. Lite iallafall. Så var glada för min skull.

Nu ska jag gå till Turistbyrån och se om jag hittar några svenska souvenirer. :)