Det ska bli så skönt imorgon äntligen, när mamman går till jobbet och jag har min första dag. Känns inte riktigt som att man jobbar när hon är med, fast hon var ju tvungen att hjälpa mig de första dagarna.

Men jag tycker inte riktigt om amerikanernas barnuppfostran.. på något sätt så är de faktiskt bortskämda barn. Man får typ inte säga till de vad de ska göra och man får inte säga nej. Man ska säga det på ett annat sätt.

Som idag när jag och mamman kom in med 4-åringen, så sa jag att han skulle ta av sig skorna. Nej, han ville att jag skulle ta av dem. Nej, du kan göra det själv sa jag, tänkte att han försökte testa mig. Det ville han inte. Jag sa att jag kunde hjälpa honom. Nej, det ville han inte ens. Han ville inte ta av sig skorna själv och eftersom han inte fick som han ville blev han helt jätteskrikig och ville gå till mamman, men det var ju jag som "jobbade", så hon gick bort. Men han blev helt crazy för han inte fick som han ville. Sen sa mamman att det var jag som gjort fel? Men jag måste ju visa vem som bestämmer, hon sa själv att han skulle testa mig, och liksom man måste ju kunna säga till barnen saker utan att de blir helt galna.

Sen har han en spjälsäng som han inte kan gå ut från själv (han är 4år?!) och ibland när han har lagt sig börjar han gallskrika som en galning på sin mamma, (hade varit kul om jag spelade in det ljudet va? haha). Hon går upp och säger åhh little baby, blablabla. Stör mig på det!

Förövrigt så är de trevliga och ungen är jättesöt :)

Var på cluster meeting idag på ett närliggande Starbucks, var awsome! Har träffat jättemånga au pairer och vet inte hur jag ska hinna med att träffa alla igen de närmaste dagarna :D